Prinsessan är min!
Visst skryter vi ofta, vi föräldrar. Om prinsessan därhemma vi fött. Om allting hon gjort, så tidigt hon gått, att allting händer så fort. Att prinsen vi skapat, med maken därhemma, är guds gåva till världen omkring. Han pratar ju redan, så många ord, ibland även två i en följd.
Men låt mig berätta, en sanning jag vet, för jag har ju tittat så noga. Jag har öppnat mitt hjärta och tittat omkring, och visst är det precis som jag säger.
För dottern här hemma (som till hälften är min och resten är makens) är just det ni tror att Ert ättelägg är; just en prinsessa av rang! Hur vet jag detta?
Hon är ju så klok, och inte går hon längre utan springer. Klättrar javisst, precis överallt, men försiktighet råder, det ser jag. Räkna kan hon, minst en siffra rätt, och när hon säger ojla istället för olja så smörjer hon alla omkring. Hon förstår allt jag säger, nekar ibland. En vilja av stål och ödmjukhet så tydlig ändå.
Älskad av alla, för visst är det så! Att just min dotter, är prinsessan av världen, hon som alla väntat på! För visst är det så!
